Tack för att ni gjort resan möjlig

Jag tillhör den sista kategorin. När jag 1997 började som redaktör, för att sedan ta över rollen som chefredaktör, såg jag på polymerindustrin som ett smalt område. Men jag insåg ganska snabbt att det var tvärtom. För bakom varje plastdetalj döljer sig människor med en imponerande uppfinningsrikedom, envishet och en närmast osund fascination för produktionsflöden. Och ärligt talat, det har smittat.

Under åren har jag lärt mig fler saker om polymerer än jag någonsin trodde var möjligt. Jag har stått i fabriker där temperaturen varit tropisk, doftat såväl monomer styren som PVC och hört ordet ”cykeltid” uttalas med samma allvar som andra människor talar om ränteläget.

Det har varit ett privilegium.

Sedan 1997 har branschen förändrats enormt. Digitalisering, automation, hållbarhetskrav och nya materialkvaliteter har vänt upp och ner på mycket. Det har varit ett privilegium att ta del av den resan. Och framför allt: att få möta er.

För en tidning blir aldrig bättre än sina läsare. Tack för alla möten på mässor, konferenser och inte minst, tack till er som så stolt visat upp er fabrik, och bjudit på kaffe i konferensrummet. Ni har gjort jobbet både lättare och roligare.

Nu är det dags för någon annan att ta vid. Tack för 29 fantastiska år, och kom ihåg: Allt behöver inte vara gjort av plast, men väldigt mycket fungerar tack vare den.