23948sdkhjf

Skott i foten

Massbalansmetodens vara eller inte vara är en komplex och kontroversiell fråga.

Är den egentligen en slags Greenwashing, livsfarlig för plastindustrin, eller en milstolpe på vägen till en cirkulär bioekonomi? Om detta går åsikterna isär och splittringen inom polymerindustrin är stor.

Antalet plastråvarutillverkare och dess distributörer blir allt fler som certifierat vissa material, sin produktion eller distributionsapparat för att få nyttja massbalansprincipen.

Antalet certifieringssystem att välja mellan är många. Dess beräkningsprinciper skiljer sig till viss del åt, vilket definitivt inte gör det hela lättare.

Enligt vissa är massbalans ett sätt för att gradvis ställa om till hållbar produktion. I jakten på minskade koldioxidutsläpp är detta välkommet. Dock är beräkningsprincipen väldigt komplex.

Det finns en spårbarhet längs hela leveranskedjan vilken sägs garantera en korrekt och transparent användning av metoden. Men enligt vissa är det ändå svårt att kontrollera och redovisa de exakta volymerna av den hållbara råvara som matematiskt tilldelas slutprodukten.

Jag är därför rädd för att den beräkningsmodell som används idag kan komma att straffa polymerindustrin och minska dess redan låga trovärdighet hos den breda allmänheten. Länge leve den äkta varan!

Malin Folkesson, chefredaktör

Artikeln är en del av vårt tema om Ledare .

Kommentera en artikel (2)
Meddela redaktionen
Utvalda artiklar

Se senaste nyhetsbrevet ???id_11737???

Sänd till en kollega

0.109