"Det har tagit för lång tid"
Omröstningen hölls i slutet av april i EUs REACH-kommitté. Förslaget till ändringsförordning granskas nu av Europaparlamentet och rådet innan det kan antas av EU-kommissionen. De nya bestämmelserna ska tillämpas från och med den 1 januari 2020.
Det förslag som röstats igenom innebär att lagtexten anpassas till nanomaterial. Förslaget innehåller även en definition av nanomaterial.
Förslaget omfattar alla avsiktligt tillverkade nanomaterial, nya och gamla.
Informationskravet gäller nanomaterialets förmåga att tas upp i kroppen, ekotoxikologiska egenskaper samt fysikalisk-kemiska egenskaper.
Gregory Moore, utredare på Kemikalieinspektionen, är nöjd med att det snart kommer att finnas tydliga riktlinjer för hur nanomaterial (nanoform) ska definieras och tydliga rapporteringskrav i REACH.
– Det kommer att generera kunskaper om alla de relevanta områdena – hälsa, miljö och fysikalisk/kemiska egenskaper, som vi har saknat hittills. Dessutom vet nu industrin vad de ska göra och hur de ska rapportera till myndigheten om nanoform/nanomaterial, säger Gregory Moore.
– Vad som är mindra bra är att det har tagit alldeles för lång tid, säger han.
Redan i slutet av 2012 kom en rapport från EU-kommissionen som konstaterade att den då rätt nya REACH-lagstiftningen behövde ett tillägg om nanomaterial.
– Nu diskuteras en eventuell översyn av REACH i sin helhet, vilket vore önskvärt. Många av de nya kemikalierna, även nano, är s k lågvolymkemikalier som kan tillverkas i mängder under 1 ton, vilket är gränsen för REACH,
– Den finns standardiserade tester godkända av OECD, när det gäller kemiska ämnen och många av de testerna har man nu kommit fram till kan användas även för nanoformen av olika ämnen. Dessutom är mer specifika tester för nano på gång.
– Definitionen av nano är grundad på EUs rekommenderade definition som nu kommer att gäller REACH. EU har målsättningen att ta fram en mer enhetlig definition i en snar framtid som med små variationer kan gälla i all EU-lagstiftning, säger Gregory Moore.