I början flyttade produktionen av enklare detaljer österut, sen blev det sammanhängande system. Då började utvecklingsavdelningarna se sig om efter möjligheter och naturligt var att även flytta ut viss utvecklingskapacitet. Utvecklingskostnaderna sänktes gradvis genom att enklare ritningsarbeten lades ut i låglöneländer, för att hamna närmare de marknader som man också gjorde affärer på. Viktig teknisk kompetens lämnades därmed vidare utan större eftertanke.
Mer än en hav miljon ingenjörer utbildas årligen i Kina, och kompetensökningen i Kina/Indien går i en rasande fart. Det är alltså i länder som satsar hårt på teknisk utbildning som den globala kompetensen ökar. Idag behärskar allt fler kinesiska och indiska företag hela utvecklingsprocessen. Självklart är kvaliteten fortfarande ojämn, men förbättringarna kommer rekordsnabbt.
PDM-tekniken har tagit mer än tjugo år att implementera i Sverige och trots detta har en stor del av industrin än idag inte tillgång till PDM. Indiska och kinesiska företag som arbetar globalt implementerar både 3D-simulering och PDM på 3-5 år, medan vi i Sverige fortfarande efter 5-10 år håller på med att utvärdera tekniken. Så vad väntar vi på, undrar PDM-leverantörerna.
Lösningen är att konstruktören simulerar konstruktionen för hållfasthet, producerbarhet och ritningen ska ske parallellt, varpå allt lagras i PDM-systemet.
Inte heller handlar det om företagets storlek, utan istället om att arbeta efter modeller som ger överlevnad på kort sikt och som hjälper till att nå en större marknad på lång sikt.